Gå i djupet!

Dåså, första inlägget för min del. Med min korta (men raketartade) tränarkarriär är kanske en sorts konsultroll passande? Har i vart fall en del tankar som vill luftas efter den senaste träningen med Agge och gänget.

Spelar man utan tränare utmynnar träningen ofta i en oändligt lång baslinjeduell där båda spelarna lossar tunga grundslag till höger och vänster. Problemet är att man tappar en dimension i spelet. Enligt mig så skall den inledande målsättningen med varje poäng att sätta press på motståndaren och få en anfallsboll. Denna attackboll behöver dock inte alltid vara särskilt lös, det är helt enkelt en boll som studsar i närheten av servelinjen (motståndaren 'tappar längden'). Det är en mycket bra egenskap att kunna se denna boll, och därefter reagera rätt: två steg in i banan. Man kan finna sig själv i tre olika situationer: 1) Motståndaren är inte ur balans och bollen är inte tillräckligt kort för ett dödande slag: Vi möter bollen tidigt, vinner tid och sätter därmed ytterliggare press på motståndaren. 2) Motståndaren är ur balans men bollen är inte tillräckligt kort för ett dödande slag: Vi gör en nätattack. Ett hårt slag gör en eventuell passering svår, men vi får även kortare tid på oss att hinna fram till en bra position vid nätet. En slice är bra: vi får gott om tid på oss att avancera och motståndaren måste lyfta upp bollen, vilket brukar eliminera äckliga, låga passeringar på fötterna. Man kan placera bollen mot kanterna, men detta skapar vinklar för passering. Att attackera rakt är en tumregel, man slipper springa tvärs över banan och det blir lättare att hitta rätt volleyposition. Lite kort tekniskt bara: Vi vill inte ha ett alltför toppat attackslag, låt baksvingen vara i höjd med bollträffen (avsluta precis som vanligt). Split-step inför volleyen är essentligt. Stanna en meter för tidigt och hitta balans istället för att 'springa förbi' bollen. Gör vi allt rätt fram tills volleyn inser vi att själva volleyslaget är busenkelt, sätt dit racket och se bollen segla förbi en förnedrad motståndare. 3) Motståndaren är ur balans och bollen är tillräckligt kort för ett dödande slag: Vi går för ett dödande slag men följer för säkerhets skull upp med att springa på nät. Varning utfärdas, om motståndaren hinner med kommer vi få en mycket jobbig volleysituation, oftast bakom servlinjen och med bollen pressad på fötterna. Efteråt beklagar man sin dåliga volley, men det var väl inte volleyn som var det verkliga misstaget?

Oops, blev lite långt. Poängen skulle bara vara att försöka vara alert på den korta bollen även på träning. Det är lätt att man av lättja står kvar och väntar bakom baslinjen, låter bollen sjunka och missar både möjligheter till poäng och utveckling av sitt tennisspel.

Doktor David ordinerar: Matchspel med serve. Tydliga offensiva/defensiva roller skapas automatiskt.

/david